Länsstyrelsen prioriterar gruvor framför renskötsel och naturvärden
På senare tid har Länsstyrelsen i Norrbotten tillstyrkt bearbetningskoncessioner för tre gruvor som alla ligger inom områden som är viktiga för renskötseln. Det handlar om Laver i Älvsbyn, Nautanen i Gällivare och nu i fredags kom beskedet om Per Geijer-malmen i Kiruna.
Om LKAB skulle börja bryta Per Geijer-malmen som finns nordost om Luossavaara (slalombacken) i Kiruna skulle det omöjliggöra för Gabna sameby att förflytta sina renar mellan vinter- och sommarbetesland. Samebyn har historiskt sett haft fem naturliga flyttleder förbi staden, varav fyra redan kapats på grund av gruvans expandering och den nya dragningen av järnvägen förbi Kiruna. Den femte och sista flyttleden som går mellan Luossavaara och Rautasälven skulle blockeras om ytterligare en gruva gavs tillstånd i Kiruna.
Länsstyrelsen skriver i sitt yttrande ”Enligt länsstyrelsen innebär en förlust av Gabnas flyttled att det funktionella sambandet mellan Gabna samebys betesmarker upphör. Länsstyrelsen anser inte att det är möjligt att fullt ut kompensera för denna förlust”.
Så betesmarkerna upphör att fungera och det går inte fullt ut att kompensera för det, men ändå tillstyrker Länsstyrelsen i Norrbotten bearbetningskoncession.
Samma argumentation och slutsatser drar länsstyrelsen vad gäller gruvan i Laver som påverkar samebyn Semisjaur-Njargs marker samt gruvan i Nautanen som påverkar Báste čearrus marker. Samebyarnas invändningar betyder ingenting.
Gabnas ordförande Lars-Marcus Kuhmunen sa häromveckan i ett inslag i SVT att det pågår ett kulturellt folkmord i Kiruna. Det är starka och allvarsamma ord som borde mana till eftertanke.
Hur kan vi som människor tillåta att vårt behov av mineraler står över allting annat? Ska riksintresset mineral alltid gå före renskötsel och miljön? För det handlar inte bara om renbetesmarker som försvinner, utan även om vatten, skogar och övriga andra förutsättningar för liv som påverkas och ödeläggs.
Innan fler gruvor öppnas behöver vi prioritera återvinning av metaller som redan är i omlopp. Och vi behöver alla rannsaka oss själva och vårt aldrig sinande behov av nya prylar och mer energi. När har vi egentligen tillräckligt för ett gott liv?
