Jag som skriver till dig heter Björn Mildh. Bor i Piteå och har varit barnläkare i mitt yrkesverksamma liv. Nu är jag skogsaktiv pensionär. Välkommen, du också!

Brukar skämta och säga att jag är Specialist i barnaålderns och skogsbrukets invärtes sjukdomar. Har i mer än 20 år värnat återstående naturskogar i norra Sverige. Skogar som skogsbolagen sedan länge gör allt för att komma åt och avverka. Det gäller inte bara skogsbolagen som Sveaskog, utan tyvärr även Svenska Kyrkan.

Har glädjen att ha fått förtroende hos flera samebyar här i norr. Byar vars renbetesmarker ständigt krymper som följd av skogsbolagens hänsynslösa framfart med ständigt nya markberedda kalhyggen och avverkade hänglavsskogar, något som förstör vinterbetet för renarna.

Samarbetar nära med samerna sedan ca 3 år tillbaka och bistår dem med värnet av de återstående, livsviktiga renbetesskogarna.

Över 70 % av marklaven har försvunnit sedan 1950-talet och allt fler hänglavsskogar har avverkats. (Skogsstyrelsens uppgifter).

I markberedda plantager hinner varken renlaven på marken eller hänglavar i träden växa tillräckligt för att bli föda åt renarna innan skogen åter avverkas.

En gång plantage, alltid plantage!

Renarna svälter om vintern och måste utfodras medpellets och hö för att överhuvudtaget överleva, även på kyrkans marker.

Så behandlar Sverige fortfarande sin urbefolkning samerna, ett folk för vilka renskötseln är kulturbärande och helt grundläggande.

Sagt med Ingvar Larssons ord i boken Skogssamisk vilja: ”Renskötseln har genom tiderna burit upp den samiska kulturen”.

Nu till mitt ärende.

Det var insiktsfullt och rättrådigt av dig som ärkebiskop att erkänna kyrkans oförrätter och missgärningar mot det samiska folket och be om ursäkt för det som förevarit.

Men det är angeläget att rättrådigheten även skall gälla handlingar framöver, inte bara för handlingar bakåt i tiden.

Som du själv framhåller, en ursäkt kan aldrig vara mindre än ord. Den måste förknippas med åtaganden som konkret och långsiktigt skapar bättre relationer.

I samråd med Samiska rådet i Svenska kyrkan, samiska organisationer och Svenska kyrkans alla stift (13) har därför 8 åtaganden arbetats fram.

Ett av dem är Svenska kyrkans markförvaltning i Sapmi.

Som redan tydligt sagts har renskötseln genom tiderna burit upp den samiska kulturen. Men rådande trakthyggesbruk även på kyrkans marker är ett tungt hot mot renskötseln och mot vår urbefolknings existens.

Utan vinterbetesmark går det inte att bedriva renskötsel.

Ett avgörande åtagande är därför att ändra kyrkans skogsbruk inom samebyarnas renbetesområden.

Klas Gustafsson (jag ber om överseende om namnet är felstavat) som är ordförande för stiftens förvaltargrupp nämner inget om samebyarna. Men kyrkans perspektiv är enligt honom oändligt med ansvar för skapelsen.

Vill därför be stiften sluta avverka hänglavsskogar och skogar som är viktig återstående renbetesmark.

Bästa Klas och stiften, lämna kalhyggesbruket och gå över till hyggesfritt skogsbruk.

Då visar ni både respekt för samerna och ansvar för skapelsen.

Bästa Antje, ber dig att vidarebefordra mitt brev till den nye ärkebiskopen som efterträder dig. Bekräfta gärna att mitt brev nått dig.

Välkommen bland oss aktiva pensionärer. Ser fram emot ditt svar!

Vänligen

Björn Mildh