Den samlade påverkan från gruvorna i Kiruna, Svappavaara, Kaunisvaara och Hannukainen utgör ett hot mot Torneälven. Därför säger vi nej till nya gruvor i Kaunisvaara. Det skriver Naturskyddsföreningen Norrbotten.

Förra veckan deltog föreningen i domstolsförhandlingen i Pajala med Mark- och miljööverdomstolen. Det handlar om Kaunis Irons planer på utökad gruvbrytning med nya gruvor i Palotieva och Sahavaara.

Sedan starten har gruvan i Kaunisvaara körts utan bindande villkor för utsläpp av metaller, arsenik, sulfat, ammoniak och xantat till vatten. Redan nu släpps avloppsvatten med skadligt innehåll ut till Muonio-älven vid högvatten, och ännu mer kan det bli. Avfallsdammarna ​klarar inte​ stora regnmängder, vilket blir allt vanligare. På grund av att den renaste malmen tagit slut har bolaget nu installerat en flotationsanläggning som inte finns vid någon annan järnmalmsgruva i länet. I flotationsprocessen används bland annat xantater som har en väldigt negativ miljöpåverkan. Stora mängder giftigt vatten kan komma ut i Torneälven om inte klarnings-dammarna blir större och ett reningsverk byggs.

Naturskyddsföreningen ser med stor oro på detta och hoppas att domstolen hindrar utbyggnaden. Torne-älven är en skyddad nationalälv med fin miljö, fiske och turism som ger stora intäkter. Utsläppen i älven påverkar i förlängningen även fisket och vattenkvalitén i Bottenviken.

Gruvplanerna i Kaunisvaara kan inte ses isolerat. Torneälven påverkas redan av LKAB i Kiruna och Svappavaara, Viscaria och vid drift även gruvan i Mertainen. Nu finns även ett godkännande för Talgas grafitgruva i Nunasvaara, och det pågår en förhandling om en järngruva i Hannukainen på finska sidan. Miljöbelastningen från varje gruva kan vara acceptabel, men den samlade påverkan är alarmerande. Vi hoppas att Mark- och miljööverdomstolen och även våra politiker orkar se till helheten.

Naturskyddsföreningen kräver inte stopp för gruvbrytning i Kaunisvaara. Vi kan acceptera fortsatt drift i nuvarande gruva Tapuli med skärpta miljökrav när det gäller utsläpp till vatten. Om nya gruvor ska tillåtas i Kaunisvaara-området behövs däremot en helt ny ansökan med en större och säkrare avfallsdamm, ett reningsverk och varför inte malmtransport med tåg från Kolari vilket skulle minska de miljöskadliga tunga lastbilstransporterna. Flera människor har redan fått sätta livet till i krockar med Kaunis AB:s 90 ton tunga lastbilar på den långa vägsträckan mellan Kaunisvaara och Pitkäjärvi.

Naturskyddsföreningen har också uppmärksammat problemen med damning från malmtransporterna. Gruvan i Kaunisvaara fick tillstånd för transport med täckta bilar, men malmen lastas sedan över till öppna tågvagnar med damning som följd. Vid en mätning i Bergfors längs Malmbanan har hälsofarliga nivåer av giftiga ämnen uppmätts. Naturskyddsföreningen kräver att malmvagnarna ska vara täckta i väntan på en oberoende prövning av dessa utsläpp.

Hela hanteringen av gruvan i Kaunisvaara har varit problematisk. Gruvan skapades på svag ekonomisk grund, men trots det lurades många vanliga medborgare till aktieköp. När bolaget Northland gick i konkurs förlorade många sina pengar, och en stor nota betalades av skattebetalarna. Invånarantalet i Pajala ökade något under uppbyggnadstiden, men är nu lägre än innan gruvan öppnades. Paralleller kan dras med de stora planerna om en fossilsnål industri som just nu satt kommuner som Skellefteå och Boden i en rävsax. Även här lovas guld och gröna skogar men om projekten havererar riskerar vanliga skattebetalare och kommuner att få stå för notan.

Det är dags att tänka om och tänka långsiktigt. Vi behöver bryta med slit och släng-mentaliteten och satsa mycket mer på återvinning av metaller och hållbar konsumtion. Vi behöver Norrbotniabanan, en upprustning av Malmbanan och tvärbanorna, samt nya sovvagnar och tåg som går i tid. Norrbotten har fantastisk natur och en besöksnäring​​ som kan förenas med hållbarhet. Vi skulle kunna producera mer mat, idag importeras t. ex 91 % färska grönsaker, 80 % lamm- och fårkött, men även mycket kyckling, bär, mjölk och potatis, för att nämna några produkter vi kan producera lokalt. Renskötseln kan bli en hållbar och långsiktig näring. Kultur, utbildning och offentlig service kan ge jobb utan att slita på miljön.

Det är nu dags att sluta vara råvaruleverantörer i en kolonial tradition där vinsterna hamnar någon annanstans. Att förstöra mer natur för kortsiktig exploatering av nya gruvor är varken en smart och hållbar lösning för Norrbotten.

Naturskyddsföreningen Norrbotten

Guilhem Moulin, gruvansvarig
Marie Persson, ordförande