Om människan ska överleva behöver vi bemöta Artkrisen. Det må låta skrämmande men när till och med @worldeconomicforum påstår detta, då är det inte bara vi skogsmullar som ropar längre. Frågan är om den svenska politiken kommer att svara på ett resolut sätt? På fredag publicerar @naturvardsverket1967 sin handlingsplan och vi hoppas innerligt att de tar situationen på största allvar.

Ta del av vårt öppna brev till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, energi- och näringsminister @buschebba och Naturvårdsverkets generaldirektör Björn Risinger @ecographen som vi skrivit tillsammans med företrädare för 7 olika naturorganisationer. I brevet föreslår vi 4 konkreta aktionspunkter. Texten i brevet publicerades i vår debattartikel i Aktuell Hållbarhet i måndags och du kan läsa den i sin helhet här nedan.

Förlusten av biologisk mångfald och därmed ekosystem är ett av de snabbaste växande hoten mot både människor och djur. Artkrisen är det fjärde största hotet mot mänskliga samhällen på tio års sikt enligt World Economic Forum, efter tre klimatrelaterade problem. Dessa hänger ihop – biologisk mångfald håller klimatet stabilt och klimatet avgör vilken biologisk mångfald som finns. Liksom för klimatkrisen behövs det en nationell övergripande handlingsplan för att hantera denna kris.

Globalt är omkring en miljon arter hotade. De senaste 50 åren har det varit en nedgång med 69 procent i de vilda ryggradsdjurens populationer globalt, enligt WWF:s Living Planet Report. På svenska rödlistan var så många som 4 549 arter upptagna som akut hotade, starkt hotade, sårbara eller nära hotade år 2020. Mellan 2000 och 2020 ökade det totala antalet däggdjur och fåglar upptagna på rödlistan med hela 43 procent i Sverige. Det är en utveckling som är mycket oroande.

Den svenska rödlistan uppdateras vart femte år. En akut eller starkt hotad art behöver akuta bevarandeåtgärder och en räddningsinsats. En sårbar art ska hanteras med stor försiktighet. Exploateringen av andra arter och deras livsmiljö har lett till att vi nu står mitt i en natur- och artkris som riskerar allas vår överlevnad.

Förlusten av biologisk mångfald är enligt FN så allvarlig att den hotar vår tillgång till rent dricksvatten, ren luft och mat. Trots detta är både fokus och budget för naturvård i vårt eget land minimala från nuvarande regering. Det som görs är ofta riktade program finansierade av EU. Sverige har i sin lagstiftning infört EU:s artskydd i enlighet med fågel- och art- och habitatdirektivet. Tillämpningen av lagen är dock mycket bristfällig och dagligen sker, i strid med lagen, förstörelse av skyddade arters livsmiljöer.

FN:s forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, Ipbes, identifierar i sin senaste rapport fem huvudorsaker till förlusten av biologisk mångfald: