Frågan om man lever som man lär tillhör de klassiska filosofiska funderingarna. Vi som är naturskyddare och miljövänner ställs allt oftare inför den.

Det rådande läget för naturen är, kort fattat, mycket allvarligt. De livsformer med vilka vi delar vår enda levande planet utrotas i en rasande och ökande takt, den globala uppvärmningen hotar lägga alla kuststäder under vatten och driva miljarder människor på flykt från torka, radioaktivitet hotar ödelägga områden där man vill driva upp energitillgången utan hänsyn till riskerna eller där krig blir konsekvensen av nationell egoism i en kamp för territoriell kontroll.

Och att läget är allvarligt beror på vår totala, orimliga konsumtionsnivå.

Vad gör vi då? Om vi lär att detta problem måste lösas, och ser och erkänner att en orimligt hög nivå av konsumtion är orsaken… Hur lär vi att det ska lösas? Och hur lever vi?

Först, för att få verkliga proportioner, måste vi konstatera att skillnaden är stor mellan folks belastning på naturen. Den genomsnittlige amerikanen släpper ut över 20 ton växthusgaser, svensken släpper ut 7 ton eller 12 ton om vi räknar in utsläppen från det vi importerar medan en tanzan bara släpper ut 0,1 ton. Men vi får inte förbländas av genomsnitt, ojämlikheten är stor inom befolkningen i varje land, mellan klasser, kön och olika grupper, som i Sverige. En direktör fattar beslut om industrins utbyggnad med ökad fossilbränsleförbränning, bor i energikrävande villa, har flera privata stadsjeepar, äter mycket kött och flyger långt och ofta. En invandrarkvinna i en miljonprogramslägenhet saknar bil, reser kollektivt eller går, lagar stor andel vegetarisk mat. Har ofrivilligt en mycket begränsad miljöbelastning. Överklassen driver på en ökad miljöbelastning, och skapar drömmar hos underklassen att nå samma höga nivå av materiell konsumtion.

 Vad kan du och jag som individ påverka? Är det möjligt för en att leva hållbart?

  Även om du skulle göra allt inom hållbarhetens ramar, så hjälper det inte vår jord om du uppfattar att ditt samvete är snövitt. Erfarenheten visar att det är svårt att ”koldioxidbanta”, en närmast hopplös uppgift att komma ner till ett ton, som anses vara hållbart inom förnybarhetens ram – men det är inte bara fossilkolutsläppen som måste bort – vårt ekologiska fotavtryck måste ta en mindre yta, inga arter får utrotas, giftfri miljö och andra kriterier för hållbarhet ska uppfyllas. Det är endast en verklig omställning till ekologisk hållbarhet som hjälper, och för det krävs en omställning av masskonsumtionen och samhället – det måste organiseras och genomföras av människor i samverkan. Det är en politisk process, inte individuell, fast vi kan inte vara säkra på att den får en lösning i partipolitik eller parlamentariskt. Men för att den ska bli hållbar måste processen ske på demokratisk väg.

  Media och reklamen fokuserar på den enskilda individens konsumtion. Men, man kan inte konsumera sej till hållbarhet. Även om varje vara du väljer är miljömärkt så finns en påverkan – från minsta metallskruv till längsta motorväg – i transporterna av varorna till affären och hela infrastrukturen som är grunden för transport, kommunikation och tillhandahållandet av alla varor , tjänster, och samhällets sektorer för utbildning, forskning, hälsa och sjukvård, säkerhet – ja allt vi konsumerar genom samhället och marknaden är baserat på ett system med ohållbart hög användning av energi och råvaror, och med ohållbart hög påverkan genom utplåning av biotoper och arter, sänkning av ekosystemens förmåga till självläkning och återhämtning, utsläpp av ämnen som skadar livet från de stora systemen med ozon och klimat till de minsta som fortplantning, nervsystem och sinnesreceptorer.

 En del drar dystra slutsatser av detta, men självutplåning är inget mål. Varje miljömedveten människa behövs, och insatsen som behövs är inte att bli omärklig, utan att få med andra så att det går att genomföra förändringen till ett hållbart samhälle. Och då behöver man inte bara livets nödtorft utan även inspiration från naturen och gemenskap med stöd från andra naturvänner. Flyg gärna för att uppleva regnskogen så du får upplevelser som styrker din kämpaglöd, men flyg inte varje år till Thailand för solsemester, sol finns på närmare håll!

 Det finns olika uppfattningar även bland naturvänner om hur vi ska förhålla oss till naturen, exempelvis olika skolor om fjärilsintresse. Är det rätt eller fel att fånga och samla fjärilar? ”Fjärilsskådarna” tycker att det är etiskt fel att fånga och döda fjärilar för att samla in (även om det är en vanlig art). ”Fjärilssamlarna” menar att det är tack vare samlandet som arter har kunnat beskrivas och kunskapen byggts upp och vidareutvecklas, och därmed även kunskapen om vilka arter som behöver bevaras. Min mening är inte att ta ställning utan att visa på olika synsätt bland dem som alla vill bevara fjärilsarterna.

 För att kunna diskutera om att leva som man lär, så måste man först reflektera över vad man vill lära. Jag har lagt tonvikten vid att det viktigaste är att man organiserar sej gemensamt och arbetar för en förändring av samhället till hållbarhet, snarare än att försöka bli perfekt i sin egen livsföring och konsumtion. Om jag skulle föreslå fyra punkter som vi kan lära, skulle det kunna vara följande:

1. Säg ifrån! Våga ta tydligt ställning för miljön i alla sammanhang, bland dina medmänniskor, hos grannarna, vid fikabordet, bland resekamrater och släktingar. Droppen urholkar stenen. Det är viktigt att miljöns röst hörs överallt för att undvika uppfattningen att det bara är några okända andra som försvarar miljön.  
2. Visa andra det du gör för miljön. När vi ska arbeta organiserat för omställning så behöver vi visa vägen. Då är det viktigt att ge goda övertygande exempel som många kan inspireras av, snarare än att bli änglalikt ouppnåelig i en puritansk livsföring. Det är bra att kunna visa andra att det är fullt möjligt att cykla eller gå till jobbet och att man mår bra av det! Tåg är ett bättre miljöval än bil och flyg, och vi har all anledning att också kräva av politikerna att tågförbindelser ska vara frekventa och pålitliga. När man lagar klimatsmart och miljövänlig mat så är det ett misslyckande om det uppfattas som en uppoffring, men lockande om maten är god. Därför är det positivt att framhålla att man får mer ledig tid och pengar över, när man för miljöns skull väljer bort att skaffa nytt kök .
3. Organisera dej i miljörörelsen. Naturskyddsföreningen är landets största demokratiska förening för natur och miljö. Det är viktigt att vi går ut och visar upp att vi är många som vill värna natur och miljö. Och det gäller nog alla handlingar för bättre miljö, att om vi ska nå framgång, så behöver de locka med oss många och kunna genomföra förändringarna i form av en massrörelse. Därför är det så värdefullt med märkningen av varor med KRAV och Bra Miljöval för att det kan bli en massrörelse att välja detta, inte en individuell originell lösning.
4. Låna inte din röst till politisk aktivitet som försvagar miljövärnet. Det är viktigt att vägra skriva på upprop om stopp för all vindkraft eller sänkt bensinskatt. Det är ännu viktigare att vägra rösta på politiker som vill offra miljön. Riksdagen stiftar lagarna och regeringen styr landet. Om politiker som sviker miljön kommer i ledande positioner är miljön illa ute.  

 Det är också viktigt att vi undviker falla i fällan att sila mygg och svälja kameler, vi måste se vilken miljöpåverkan som är mest betydelsefull. Och vi måste se att det är just omställningen av samhället som är vägen för att avveckla atomkraft och fossilenergi, effektivisera energianvändningen och sätta gränser för hur hårt vi använder skog, mark, fjäll och hav för att få våra råvaror. Det kan inte du eller jag konsumera fram.

 Man kan notera att det anmärkningsvärt ofta är motståndare till en god miljöutveckling som vill ifrågasätta om vi miljövänner lever som vi lär. Syftet är ofta att sänka kampen för en god miljö. Exempelvis Al Gore kritiserades för att han reste flygplan världen runt och informerade om klimathotet, Jag säger att han gjorde rätt! Det var vad som behövdes. En slutsats kan vara att det är inte bara är rätt, utan en plikt att vi använder så mycket som möjligt av de resurser som står oss till buds för att öka vår kraft att ställa om samhället.

 Kanske kan man lära att det viktigaste är att vi välkomnar nya anhängare med positiva exempel, tips och råd, och undviker att visa oss så perfekta att vi skrämmer bort dem. Ett dåligt samvete som lamslår räddar inte miljön. Låt oss visa vår uppskattning för dem som kämpar för att värva fler medlemmar och få med fler aktiva i vårt arbete. Och låt oss sträva efter att ha roligt när vi kämpar tillsammans, så att vi blir fler som verkligen kan driva igenom förändringen.

Lars Andersson, ordförande i Naturskyddsföreningen i Norrbottens län

Krönika publicerad 2012-07-27 , bearbetad 2012-08-13 och 2012-08-31