Krönika: Ordförande har ordet.

Du vet det också. Innerst inne. Vilka det är som förutsätter att de har makten över naturen, övertygade att de har total äganderätt till en egen tårtbit av vår planet, en tårtbit som de anser sej få göra vad de vill med. De uppfattar sej som förutbestämt födda med rätten att peka med hela handen på gammelskogen att den ska avverkas, för att bli en BMW, eller ett trappsteg i karriären. Pekar på åkern att den ska besprutas, eller peka med bössan på vargen att den ska skjutas. Eller bestämt hävdar att bilen ska fram … Om två grälar och den ene har ett muskedunder i hand, vem har då övertaget?

Och egentligen sitter nog förklaringen här. Till irrationella beteenden och annat konstigt. Till att de brusar upp och gormar högljutt över att bensinskatten ska höjas. Att de förlorar besinningen för att en fin gammelskog i trakten faktiskt ska få skydd som naturreservat. En skog som i reservat får finnas ända in i barnbarnsbarnens framtid. Något för många att glädjas över. Men inte för dem. Påstår att nu blir vi snart som indianer i ett reservat, fastän denna enda skog på miltals omges av risiga ungskogar som ingen vill vandra i. Eller så upprörs de över att sjöstranden får vara fiskgjusens fria tomt, runt dess boning flätat som en korg av grenar. Men de ser bara hindret mot att gräva, schakta, muddra, fylla, bygga och sälja. En fri strand är en styggelse för dem. Träden som skuggar det glittrande vattnet är en död hand, en våt filt, ett idiotstopp, ett handelshinder… Fiskgjusen som ryttlar ger dem ingen skönhetsupplevelse. Strandvivan besvärar deras behov. Bäcken som brusar vackert är värdelös för dem, om de inte får dämma och sätta kraftverk i den. Vargen blir i föreställningsvärlden mycket skadligare än bilen som dödade deras hund, och värre än den främmande hunden som rev deras får.

Förklaringen … att med historiens gång, ha förlorat det privilegium som man tog för givet, att växa upp utan att ärva faderns position bland de tongivande i trakten som förr. Då andra accepterade sin lott och gjorde som de blev tillsagda. Att betydelsen och makten nu försvunnit eller i vart fall minskat. Och om förklaringen är alltför komplex, och innefattar urbaniseringsprocessen, strukturrationaliseringen, globaliseringen, klimatanpassningsåtgärder, bortvittrande könsmaktsordning, hög attraktivitet på arbetsmarknaden för nyinvandrade och fastighetens värdeminskning, då är det betydligt enklare att peka ut vargen som återkommit, som roten till allt ont. Att skylla sina problem på reservatet. Eller på bensinskatten.

Jag tror på demokrati. Inte bara på val till ett parlament vart fjärde år, utan även på att de berörda gemensamt ska fatta besluten. Och vi är alla berörda av besluten som påverkar framtiden för livet på planeten. Ibland kan talet om lokal förvaltning av natur och resurser bli romantiserat. För problemet är att lokalt har ofta dessa maktvana markägande motorburna män med muskedunder kontrollen över beslutsfattandet. Av tradition. Genom sitt inflytande. Strukturellt eller rutinmässigt. Om man ser lokalt i Norrbotten så är allmänningarna, som Jokkmokks Allmänning och Arjeplogs Allmänningsskogar inga goda exempel på ekologiskt hållbar förvaltning av naturresurser. Den ena efter den andra skyddsvärda gammelskogen slutavverkas. SCA, nu känt för sina lyxbjudjakter med flyg, är delägare i Jokkmokks Allmänning. Vilken gammelskog har de avverkat nyligen? Arjeplogs Allmänningsskogar är nog i särklass. Inte nog med att de avverkar bit för bit av Tjuorre, ett av de största gamla naturskogsområdena utanför statens marker, som har beskrivits som urskog. Allmänningen har trots kraftiga protester från Älvräddare, Sportfiskare och Naturskyddsföreningen, byggt ut Arjeplogs strömmar för kraftproduktion så sent som 2013. Trots att kraftutbytet blev begränsat, och skadan på öringpopulationen beräknades till 70%. Arjeplogs Allmänning har sysslat med fiskodling. Jag undrar i vilken grad Allmänningen bidragit till de genetiskt förorenade fiskar som finns i traktens vatten?

När man oreflekterat säger att beslutsfattande ska vara lokalt så funderar man sällan på sådant som att allmänningarna inte representerar hela befolkningen, utan upprättades för dem som var markägare. Och hur var det då med de jordlösa? Och har kvinnor ens idag lika stort inflytande som männen vid beslutsfattande? Och är det alltid rätt att en etnisk majoritet kör över en etnisk minoritet? Vi vet att samerna som är ett urfolk i regionen, efter storsamhällets inträde blivit en minoritet som fortfarande exkluderas i avgörande frågor. Det räcker med att titta på Kallak, eller hur slutavverkningar drabbar renbetesmarker, för att se att samerna inte har beslutanderätt i det som berör dem.

Så frågan är hur lösningen ser ut, för att inte beslutsfattandet ska fastna hos sedan länge privilegierade, alltså hos särintressen. Det här är viktigt då Naturskyddsföreningen kommer att jobba mer intensivt med landsbygden framöver. Lösningen måste inkludera det globala perspektivet med planetens alla livsformer, det måste inkludera rättigheter för alla olika människor att delta och rättigheter även för minoriteter. Så att det inte blir som vanligt att maktvana markägande motorburna män med muskedunder bestämmer. Men hur åstadkommer vi denna goda process?

Och slutligen. Vi kan glädjas över att marknadsandelarna för miljömärkta, ekologiska varor ökar. Men när det gäller kött skulle jag vilja gå ett steg ytterligare för en rikare natur. Jag vill kunna köpa rovdjursmärkt kött! Jag vill ha en märkning som visar att i den trakt där djuret har betat, där finns rovdjurspopulationer med gynnsam bevarandestatus. Jag menar inte att djuret, som köttet kommer ifrån, behöver vara slaget av ett rovdjur. Men även det kan gå bra ibland. Ett par som jag känner berättade att de hittade ett rådjur i snön, nyligen slaget av ett lodjur strax utanför deras stuga mitt i smällkalla vintern. Eftersom lodjuret blivit skrämt vid deras ankomst, och inte återkom, så styckade de det frusna rådjuret och anrättade det. Där kan man prata om naturlig delikatess!

Lars Andersson, ordförande i Naturskyddsföreningen i Norrbottens län 2015-04-14