Månadens skogsvän är Zara Hallman i Valvträsk i Bodens kommun. Zara är en sann skogvän, som genom sin starka kamp inspirerat många naturvänner. I Valvträsk (2004) gjorde hon och andra bybor motstånd mot Sveaskogs avverkningar intill byn på berget Sörfligget. Sveaskog svarade genom att skicka polisen på dem, vilket bevisade bolagets oförmåga att ta social hänsyn till de boende i skogsbygderna. Trots att Sveaskog avverkade skogen på Sörfligget, blev det dyra stockar för bolaget. Zara och alla de andra som kämpade i Valvträsk visade att målmedvetenhet och beslutsamhet gör skillnad. I Valvträsk gick en epok i graven, och folket i skogsbygderna behöver inte längre stå med mössan i hand medan skogsbolagens timmerbilar kör därifrån med deras skogar. Man kan också säga NEJ!

Här är Zaras egna ord om skogen:

Skogens betydelse inför att göra en Van Gogh

I dag så vågar jag vara mer öppenhjärtig för er alla, som på något vis, har ett intresse av att höra på mina åsikter om skogen, och mina åsikter om skogens egentliga värden.

Eftersom jag inte behöver stå öppet i media och förklara var bokstav som sägs, så kan jag skriva mina tankar om skogen.

Skogen är själens lungor, ja många räknar i krassa pengar, och skrattar åt ett sådant påstående, dock så finns det de som har en känslighet, de som gått i skogen och förstår, de som kan känna skogen, känna skogen på ett mer andligt plan.

För mig så ger skogen, desto äldre skog desto bättre, den ger mig och min själ näring, den ger mig styrka och kraft, den ger mig enorma skönhetsupplevelser. Såna som inte serveras på de bästa av konstgallerier.

Skogen är en estetisk upplevelse, utöver det vanliga, vem har bestämt att ett konstverk i en konstlokal eller i Louvren i Paris, ska värderas högre än ett vackert skogsområde för dess skönhet? Vem har bestämt rent ekonomiskt att inte en gammalskog kan ha ett mycket större estetiskt ekonomiskt värde än en vacker tavla.

När Van Gogh målade sina tavlor, fick han inte sälja en enda tavla under sin livstid. I dag värderas hans tavlor till fantasisummor, flera hundra miljoner. (Vincent van Gogh,1853—90, målade hundratals konstverk och är en av världens högst värderade konstnärer).

Skogsbruket vill hugga bort all skog, på grund av dess ekonomiska värde. Ingen kan i dag säga att skogen på rot inte kommer att göra en Van Gogh i framtiden. Det är mycket troligt att vi i framtiden blir idiotförklarade för det vår generation har gjort, både ur skönhets-, estetisk- och ur ekonomisk aspekt (ur miljöaspekt så är det redan ett faktum att vi har gjort fel).

Just nu får ett fåtal bedöma skogens ekonomiska värde ur en extrem kortsiktig aspekt. Det är allvarligt, mycket allvarligt. Troligtvis så kommer dessa människor i framtiden att idiotförklaras, på samma vis som de som en gång skrattade åt Vincent Van Goghs målningar som i dag inbringar miljardbelopp.

För mig som Konstnär, samt privatperson, och människa, så är känslorna viktiga. Kan någon säga att deras egna känslor är oviktiga, då skulle vi ju vara robotar, vi skulle inte kunna njuta av en solig dag eller av något annat som ger oss ro för vårt inre.

Ingen kan i dag mäta en härlig känsla i ekonomiska värden, likaväl så säljs resor för enorma summor vart år, på grund av att folk behöver rekreation och ro för sina själar, och för att må bra känslomässigt.

Många inom skogsbruket skrattar åt en sådan aspekt, tanken svindlar. Var och på vilken plats befinner sig deras inre dialog, deras känslor? De kan väl inte möjligen ha närmat sig robotstadiet, eller dödat sina skuldkänslor, för de det gör. De tar faktiskt bort förutsättningarna för våra barn och barnbarn, för alla framtida folk. De dödar vår framtid.

Sveaskogs skogschef sade till oss under vår konflikt. ”Detta ska jag berätta för er. All skog ska huggas”.

Så säger hela Svenska folkets skogschef, de som ska förvalta skogen för alla oss i landet, samt för vår framtids folk. Hur går den kombinationen i hop? Har han frågat oss, fast vi några envisa kämpar ropade högt? Frågade Sveaskog oss, som lokalbefolkning?

Nej, är svaret, det gjorde de inte. Vi var skogens folk, vi bodde här, vi såg våra skogar våldtas, för vart år, vi sa, till dem. NEJ!

Nej!!! Nu får ni inte ta den här skogen, vårt sista sammanhängande berg, som ännu är skogsklätt.

Sveaskog gjorde den bedömningen att de visste hur man ska göra, för att få ut mest pengar ur skogen. Tänk om de har gjort som de människor som bedömde Vincent Van Goghs tavlor gjorde en gång i tiden. Att göra en Van Gogh? Ingen vet i dag. Framtiden får utvisa. Tyvärr så tror jag inte att jag har haft fel!

Skogen som den står, skogen på rot, skogens estetik, har i dagsläget oändliga omätbara värden. Det påståendet står jag för!

Zara Hallman. Konstnär, visionär och människa, med stolthet innehar känslor, som i dagsläget inte går att mäta i pengar, men har ett ekonomiskt okänt värde.