Ser vi till den totala hotbilden så har vi klimathot, överbefolkning, matbrist – svält, avskogning, hot rörande ren luft, strålningshot, hot mot vår giftfria miljö, hot rörande rent vatten, hot rörande skogarna m.m. Det är med andra ord många hot vi skall hantera. Hur skall vi göra det? Det första är nog att acceptera att vår egen livsstil idag inte är långsiktigt hållbar och erkänna att vår förslösande livsstil skapar problem. Vi kan inte stoppa huvudet i sanden och ”fortsätta som förut”. Gör vi det så skjuter vi över problemen till kommande generationer, till våra barn och barnbarn. Dessutom kan problemen då ha blivit för stora för att över huvud taget kunna rättas till. Vi i vår generation har dock fortfarande möjlighet att byta spår och rädda situationen för vårt eget, våra barns och barnbarns bästa.

En del av dessa hot är så alvarliga att de hotar mänsklighetens fortsatta existens på jorden, jag tänker då främst på klimathotet och vad det i sin tur kan få för följder.

Det är så allvarligt att det borde var förstasidors rubriker varje dag. Det som miljöjournalisterna rapporterar om är dock inte detta utan främst lokala problem – problem som också är viktiga att ta tag i men som berör ett lokalt område utan att vara ett globalt hot. De allvarligaste hoten vill man tydligen inte ta tag i – de är kanske för svåra.

Den som är vaken för frågorna kan nästan varje dag i tidningarna läsa notiser och artiklar rörande olika hotbilder, t. ex. översvämningarna i Ryssland och värmeböljan i Sydeuropa och USA. Vi kan också läsa hur koldioxidutsläppen ökar mer än föregående år. Siffrorna visar att de ökar snabbare än de värsta scenarion som FN:s klimatpanel skissade för fyra år sedan. Idag kan du på nätet läsa att koldioxidhalten i luften är uppe i mer än 392 ppm och det stiger med 2 ppm per år. För att klara det av regeringen uppsatta 2-gradersmålet skall koldioxidhalten, enligt forskarna, vara under 350 ppm.

Vad måste vi göra? Ja, vi måste sätta upp ett mål för vårt miljöengagemang. Jag tycker att följande målsättning verkar rimlig:

+ att säkra människans överlevnad på lång sikt,
+ ge oss bättre hälsa
+ samt att ge oss ett bra socialt och kulturellt välstånd.

Jag tror att det är väldigt många som instämmer i att detta är en bra målsättning.

Vi måste sedan börja med att analysera hoten och prioritera i vilken ordning vi skall åtgärda dessa. Vilka av hoten är farligast på lång sikt – vilka är livshotande?

Klimatkrisen är absolut av den karaktären att den varaktigt påverkar livsbetingelserna och således är ett hot som direkt måste åtgärdas.

Att vårt klimat håller på att förändras mycket snabbt kan vi alla se och läsa om. Internationell uppföljning av den globala temperaturen har visat att av de tio varmaste åren som någonsin uppmätts så är nio under 2000-talet (det tionde var 1998). De hittills globalt varmaste åren som uppmätts var 2010 tillsammans med 2005. 2011 placerar sig i det meteorologiska året på tionde plats (mäts från november till december). Var 2012 placeras får vi avvakta för att se, men högt kommer det att hamna.

Temperaturhöjningen orsakas av höjningen av växthusgaser i atmosfären, framför allt koldioxid från fossila bränslen, såsom kol, olja och naturgas. Men även biobränslena bidrar idag till ökningen.

Vad kommer det att få för konsekvenser om vi inte lyckas att globalt snabbt hejda ökningen av atmosfärens koldioxidinnehåll?

Stigande temperatur kommer att leda till ökad torka i många länder. På andra ställen leder det till ökade regnmängder och översvämningar. Avsmältning av glaciärer och inlandsisar leder i förlängningen till höjda havsnivåer med flera meter. Detta, tillsammans med ökad befolkningstillväxt och att man använder spannmål för framställning av bränsle till bilar, kommer att leda till ökad konkurrens om maten i världen. Matpriserna kommer att stiga, antalet hungriga människor stiger snabbt och konkurrensen om jord- och vattenresurser blir alltmer intensiv.

Att vi snabbt måste hejda denna förstörelse av jordens levnadsbetingelser borde alla inse. Eftersom en del av lösningen är att minska koldioxidutsläppen mycket kraftigt på kort tid så finns det bara ett sätt och det är med ekonomiska styrmedel. Vi måste helt enkelt låta de som släpper ut koldioxiden betala för den skada de åstadkommer, alltså med en höjd koldioxidskatt. Men observera att det totala skattetrycket inte behöver öka utan andra skatter kan sänkas i motsvarande grad. Under en övergångstid måste det dessutom ske en kompensation till landsbygden där det inte finns kollektivtrafik och bilen därför är nödvändig. En sådan här åtgärd kommer också att driva på utvecklingen av bilar som inte drivs med fossila bränslen.

Jag är medveten om att detta kommer att innebära en ändrad livsstil för många av oss, inte minst för mig själv, men jag tror inte att det behöver bli en förändring till det sämre. Vi kommer att få värdera andra saker bl.a. sociala kontakter högre än prylsamhället.

Det finns en artikel i Miljöaktuellt som redogör för den ekonomiska kostnaden för klimatförändringarna, de är idag 1,2 biljoner dollar årligen – vilket är 1,6 % av den globala BNP. Klimatförändringarna orsakar enligt samma studie 400 000 dödsfall årligen. Dessutom förorsakar luftföroreningarna orsakade av fossila bränslen hela 4,5 miljoner dödsfall årligen.

Vad väntar vi på – det är dags för omställning!

Gösta Eriksson
Naturskyddsföreningen i Norrbottens län och Bodenkretsen