Måndagen 9 januari gick Sveaskog ut med ett pressmeddelande att de kommer sänka sina avverkningsnivåer i Norrbottens län med 45 % mot de planerade nivåerna och att det kommer få stora konsekvenser för råvaruleveranserna i norra Sverige. Bolaget skriver att det beror på att ”Samplaneringsprocesserna (med samebyarna reds.anm.) i Norrbotten har dock inte fallit ut som planerat och Sveaskog behöver därför minska den totala avverkningsvolymen i länet under i första hand 2023.”
Alla FSC certifierade bolag måste genomföra samplanering med de berörda samebyarna inan de utför åtgärder som kalavverkning, vägbyggen, metod vid markberedning, val av trädslag, användning av främmande trädslag, bränning, gödsling och vid kontinuitetsskogsbruk i områden ovan naturvårdsgränsen.
Sveaskog uppger själva att de redan har avverkat så pass hårt att de inom Gällivare – Kirunadistriktet har helt slut på avverkningsmogen skog som inte är kontunuitetsskogar eller rena naturskogar och inom Pajaladistriktet enbart har 8 år kvar innan alla andra skogar än dessa också är slut. Något som Sveaskogs företrädare från Norrbotten nämnde på ett möte som Naturskyddsföreningens Skogsnätverk i Norrbotten deltog på i början av sommaren 2022. När Skogsnätverkets medlemmar ifrågasatte om man kanske borde justera avverkningstakten på grund av det så att det skulle finnas kvar någon skog till senare ansåg Sveaskog anmärkningsvärt nog att det inte var ett problem.
I landet som helhet har över 60% av den produktiva skogsmarken kalhuggits sedan 1960-talet enligt officiella siffror. Konsekvensen är att huvuddelen av landets skogsmark idag är bevuxen med träd som inte är avverkningsmogna enligt skogsvårdslagens bestämmelser.
Att istället för att ta ansvaret för sitt eget överutnyttjande försöker Sveaskog skjuta över det på de hårt pressade samebyarna som är helt beroende av skogsmark för att kunna bedriva traditionell naturbetesbaserad renskötsel. Vilket de dessutom har lagstadgad rätt till det enligt bådeurminnes hävd, Rennäringslagen och Urfolkskonventionen. Detta är ett verkligt exempel på både bruket av härskartekniker och ett fortsatt kolonialistiskt synsätt gentemot Norrbottens samebyar. Som har den fulla rätten att säga nej till avverkningar på deras hävdvunna marker utan beskyllningar om att sabotera pappers och virkesindustrin.
Svenska Samernas Riksförbund är minst sagt irriterade. ”Ett lågvattenmärke” skriver förbundet på sin Facebook sida.
”-Att Sveaskog ska ta ett stort ansvar i sitt skogsbruk och hur det påverkar renskötseln är i linje med vad som kan förväntas av statligt ägda bolag. Förvaltningen idag är långt ifrån en sådan som tillgodoser samiska rättigheter, renen och renskötselns behov även om Sveaskog vill ge sken av detta. Ingen nämnvärd förändring har skett i Sveaskogs förvaltning trots upprepad kritik från samiskt håll”, säger Jenny Wiik Karlsson, förbundsjurist SSR.
”Sveaskogs uttalande kan inte ses som något annat än ett försök att misskreditera samebyarna och skapa polarisering”, säger förbundsordförande för SSR, Matti Blind Berg.
Enligt certifieringssystemet FSC ska samplanering av skogsbruksåtgärder ske i god anda. ”Sveaskogs agerande är långt ifrån god anda och bidrar inte till att skapa förutsättningar för den goda dialog man säger sig vilja föra”, säger Matti Blind Berg också.
”Sveaskog arbetar för att utveckla skogsbruket i förhållande till renskötseln. Vår ambition är att detta ska ske i samarbete med samebyarna och med ömsesidig respekt för varandras näringar. ” skriver de i sitt pressmeddelande som måste ses som ett tydligt exempel på att åtminstone den ena parten inte visar den respekten.
Naturskyddsföreningen i Norrbotten har skrivit ett debattinlägg som har publicerats i NSD och Kuriren. Dessa kan du läsa i sin helhet här.
Kommentera