Debatt: Skuldbelägg inte hårt pressade samebyar

Kommentera

Den 18 mars skrev den politiska chefsresdaktören Olov Abrahamsson en ledare i Norrländska Socialdemokraten med rubriken ”Sågarna i skogens hjärta drabbas hårdast”. Naturskyddsföreningen i Norrbotten skickade in en replik den 21 mars och två medlemmar likaså. Eftersom ingen av de två insändarna publicerades och vi ansåg det lite anmärkningsvärt, så skickades ett mejl till ansvarig utgivare för tidningen den 28 mars (anm: adresserat 27 och insänt 28 mars). Brevet avslutades med: ”En ursäkt av Olov Abrahamsson är det minsta som kan förväntas”. Den 29 mars publicerades länsförbundets replik tillsammans med Olov Abrahamssons slutreplik. Du kan läsa båda i sin helhet här nedan, såväl som ta del av statistik över produktionsskogens åldersfördelning (tillagd endast för detta inlägg, inte som del i debattartiklen).

På ledarplats lördagen den 18 mars insinuerar NSD:s politiske chefredaktör Olov Abrahamsson att det skulle vara samebyarnas fel att avverkningsnivåerna i skogen här i Norrbotten behöver sänkas med 45 procent jämfört med liggande avverkningsberäkning. Abrahamssons insikt har sin upprinnelse i ett pressmeddelande den 9 januari från Sveaskog. I detta meddelande skriver bolaget att skälet till minskade avverkningsnivåer är att ”Samplaneringsprocesserna i Norrbotten har dock inte fallit ut som planerat”. Samråd med samebyarna är reglerat i Skogsvårdslagen. Samplanering heter den form av utvecklade samråd mellan Sveaskog och samiskt hävdvunnen renskötsel som FSC-certifiering innebär. Av pressmeddelandet framgår vidare:” Vår grundinställning är att behandla alla samebyar likvärdigt utifrån samma kriterier och vi välkomnar en konstruktiv och god dialog på lika villkor med samtliga samebyar”. Hur kan det då ha gått så snett?

Sveaskogs eget överutnyttjande skall inte användas till att skuldbelägga hårt pressade samebyar.

Vid ett möte med Sveaskogs företrädare som Naturskyddsföreningens Skogsnätverk i Norrbotten deltog i under år 2022 redovisades att Sveaskog under lång tid har avverkat så hårt, att det inom Gällivare-Kirunadistriktet är helt slut på avverkningsmogen skog, vilka inte är kontinuitetsskogar eller rena naturskogar. Inom Pajaladistriktet uppgavs det bara vara 8 år kvar innan alla andra skogar också är slut.  I landet som helhet har över 60 procent av den produktiva skogsmarken kalhuggits sedan 1960-talet. Konsekvensen är att huvuddelen av landets skogsmark idag är bevuxen med träd som inte är avverkningsmogna.

Naturskyddsföreningen välkomnar minskade avverkningsnivåer, då läget både för klimatet och den biologiska mångfalden är akut. 

Naturskyddsföreningen välkomnar minskade avverkningsnivåer, då läget både för klimatet och den biologiska mångfalden är akut. Detta framgick än en gång av FN:s klimatpanels senaste sammanställning om vad vetenskapen säger om klimatförändringarna.  Sveaskogs eget överutnyttjande skall inte användas till att skuldbelägga hårt pressade samebyar. De är helt beroende av skogsmark för att kunna bedriva traditionell naturbetesbaserad renskötsel. Marker som Samebyarna har rätt till att bruka både av urminnes hävd och enligt Rennäringslagen samt Urfolkskonventionen.

Sveaskog bidrar tyvärr, tvärtemot den avsedda goda viljan som redovisas i pressmeddelandet, till en ökad polarisering. Det är inte samebyarnas fel att Sveaskog tvingas minska avverkningsnivåerna utan självförvållat. Påverkan på skogsnäringen som helhet skall inte Sveaskog skylla på något annat än ett tillämpat icke hållbart sätt att nyttja skogsråvaran. Detta börjar de flesta forskare numer också vara överens om.

Beklagligt är därför att Olov Abrahamsson inte har grävt lite djupare utan lite förtäckt går vidare med och förstärker anklagelserna mot samebyarna och ”…ungefär 1000 yrkesverksamma renskötare i hela riket”.

För Naturskyddsföreningen i Norrbotten

Björn Lundquist
Tillägg för dig som läsare här på hemsidan: Nedan finner du åldersfördelning av produktiv skogsmark och dess progression enligt Skogsstyrelsens statistik (SKA15).

NSDs politiska chefsredaktör publicerade också ett direkt svar till Naturskyddsföreningen:

Jag kan bara konstatera att Sveaskogs regionchef framhåller att det är ”låsningar i samplaneringen med samebyarna som gör att vi inte har fått loss de arealer som vi hade planerat för” (SVT 22 februari).Björn Lundquist menar för sin del att det är annat som ligger bakom haveriet. Oavsett orsak är dock konsekvenserna ytterst allvarliga.Beskedet att med kort varsel dra ned avverkningarna med hela 45 procent under 2023 är en direkt chock för sågverk, skogsentreprenörer, transportföretag och andra berörda.”Det direkta hotet är att vi inte kan få tillräckligt med råvara för att försörja våra verksamheter. I värsta fall kan vi behöva lägga ned en del av vår verksamhet”, förklarade till exempel Anette Jönsson, vd för sågverksföretaget Jutos Timber, vid ett möte i Pajala 20 februari.Hittills har denna oro engagerat främst lokalpolitiker i norr. Men i ledaren 18 mars argumenterade jag för att det även finns starka skäl för landets regering att engagera sig i frågan.Oberoende av om det handlar om en havererad samrådsprocess eller annat så skapar det som nu sker stora bekymmer för skogsindustrin – en näring som sysselsätter omkring 120 000 människor i vårt avlånga land och har stor betydelse för Sveriges handelsbalans.Med vänliga hälsningar

 

Olov Abrahamsson, Politisk chefredaktör, NSD

 

Dela

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.