Som tidigare rapporterat, både via föreningen Skydda Skogen och Natursidan samt hos oss (se länk här och här), så ignorerar Sveaskog Maskaure samebys önskningar om att få behålla samtliga av sina kvarvarande renbetesmarker intakta. Samebyn fortsätter att säga nej till avverkning då de, enligt byn själva, redan är trängda och deras fortlevnad står på spel. Även den internationella organisationen The Global Forest Coalition rapporterar om hotet mot Maskaure samebys existens i sin artikel ”Indigenous sami under threat from logging in Sweden”.
Foto: Björn Mildh
Nu skriver Maskaure sameby ett öppet brev till det statliga ägda bolaget Sveaskog tillsammans med Marcus Lidström, ordförande i Naturskyddsföreningen i Norrbotten och medlemmarna Björn Mildh och Johanna Nilsson.
De rapporterar om Sveaskogs bristande respekt för både Maskaure sameby, deras rennäring men även domslut och förordningar. Sveaskog planerar att avverka tidigare hänsynsytor, övergångszoner, fjällnära skog, ”tjäderskog” och även ett område angränsande till en renhage. Är detta Sveaskogs samlevnad på lika villkor?, frågar sig författarna.
Du kan läsa brevet i sin helhet här nedan.
Bästa Anette, Jenny och Fredrik,
Förutom att nu sälja ca 2200 hektar skogsmark planerar Sveaskog även att avverka ca 400 hektar naturskog (32 skogar) inom Maskaure samebys renbetesområde. Bolaget har redan kontaktat byn för samråd.
Låt oss titta närmar på några av skogarna som Sveaskog vill komma åt vid samrådet nu. Gröna fält på bifogade kartbild är skogar som bolaget vill ha samebyns ja till att få avverka. På detaljkartan (satellitbild) ses att flertalet av skogarna redan är omgivna av kalhyggen (6-7-8-9).
Sveaskog vill avverka skogsremsorna 6 och 7 som är tidigare sparade hänsynsytor. Ändå förbjöd Kammarrätten i Sundsvall i ett domslut 2015 Sveaskog att avverka lämnad hänsyn. Hänsynsytor skall enligt domen sparas i en omloppstid, alltså ca 100 år.
Sveaskog vill avverka den 1 km långa, smala kantzonen mellan landsvägen och Räksakråvvemyran (9). Enligt gällande FSC-standard skall en ekologiskiskt och hydrologiskt betingad övergångszon (som denna) sparas, inte huggas (6.3.15S). Detta är vad även Skogsstyrelsen förordar.
Sveaskog vill avverka naturskogarna 11 och 12 som omger byns renhage. Enligt Miljöbalken 3 kap. 5 paragrafen, stycke 1 och 2 med tillhörande lagkommentar skall åtgärder som påtagligt försvårar (ren)näringens bedrivande inte tillåtas. Enligt Skogsvårdslagen paragraf 13 b stycke 2 får avverkning inte ske om den omöjliggör sedvanlig samling och flyttning av renhjord. Men Sveaskog vill avverka all skog omkring renhagen!
Samtliga skogar är naturskogar. Flera ligger dessutom inom gränsen för fjällnära skog.
Samebyn har vid tidigare samråd sagt nej till avverkning gällande flera av de aktuella skogarna. Bland annat skog 8 som är ”tjäderskog”. Men Sveaskog respekterar inte samernas nej.
Varför då ha något samråd?
Sveaskog säger att man vill leva sida vid sida med Maskaure sameby och att renskötsel och skogsbruk kan bedrivas på samma marker i generationer framåt. Men redan under en generation, sedan 1950-talet, har marklavbetet minskat med 70 % och hänglavskogarna huggits. Sveaskog har även sålt 9730 hektar skogsmark helt över huvudet på byn förutom de ca 2.200 hektar som nu skall säljas.
Sveaskog har varken respekt för Maskaure sameby och deras rennäring eller gällande lagar och regler. Man tar vad man vill ha.
Det är Sveaskogs samlevnad på lika villkor.
Vänligen
Leif Lundberg, Maskaure samebyn
Johanna Nilsson, medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå
Marcus Lidström, ordförande, Länsförbundet Norrbotten
Björn Mildh, medlem i Naturskyddsföreningen
