Hirvirova, kalhygge på Sveaskogs mark, Pajala kommun. Foto: Marie Karlsson.

9 januari släppte Sveaskog pressmeddelandet att “de kommer sänka sina avverkningsnivåer med 45% i Norrbotten under 2023” då de inte har nått önskade resultat i sammplanerningsprocesserna med samebyarna.   

Naturskyddsföreningen i Norrbotten har i ett debattinlägg  ifrågasatt Sveaskogs anmärkningsvärda sätt att anklaga samebyarna för sina begränsade möjligheter att avverka, istället för att ta ansvar för konsekvenserna av sina egna tidigare avverkningsnivåer. 

I ett P4 inslag förklarade Sveaskogs VD Erik Brandsma att de tar ansvar och inte har någon brist på avverkningsmogen skog och önskar samarbete med både samebyar och miljörörelsen.  

Men för att Naturskyddsföreningen ska kunna genomföra konstruktiva samtal med Sveaskog behöver vi fakta om deras verksamhet och beslutsgrunder. Vi i Naturskyddsföreningen i Norrbotten kommer därför att gräva lite djupare i historien av det statliga bolaget som säger sig vilja både samerna, renskötseln och miljöns väl…  

Minskade avverkningsnivåer från 2004

Sveaskog bildades 1999 av tidigare Assi Domän (före det Domänverket).  

2004 beslutade Sveaskogs styrelse att sänka avverkningsnivåerna rejält i Norra Sverige vilket man kan läsa om i ett pressmeddelande från den 20 september 2004.

” -Sveaskog prioriterar ett hållbart och långsiktigt skogsbruk. Därför har vi beslutat att minska avverkningarna, säger Sveaskogs vd Gunnar Olofsson. -Efter köpet av AssiDomän och delar av Korsnäs skogar har vi nu genomfört omfattande analyser av avverkningsmöjligheter på kort och lång sikt. Dessa visar att vi måste minska avverkningarna i de egna skogarna i Norrbotten och Västerbotten med ca 15 procent. Det motsvarar ca 400.000 kubikmeter virke per år. Sänkningen till den nya nivån kommer att ske successivt och vara fullt genomförd under 2007. Den lägre avverkningsnivån kommer att hållas de närmaste 15-20 åren, säger Gunnar Olofsson. Beslutet att minska avverkningarna beror på flera faktorer. Den tidigare ägaren AssiDomän har haft en hög avverkningsnivå i Norrland.” 

Sveaskog minskade sina avverkningar under de följande åren, det bekräftades i ett  pressmeddelande från 10 april, 2007.

Då sa bolagets vd Gunnar Olofsson att ”Sedan 2004 har vi minskat avverkningarna i egen skog i Norrbotten och Västerbotten med 528 000 kubikmeter eller 20 % och vi kan inte utesluta att avverkningsnivån kommer att minska ytterligare. Det kommer inte att bli aktuellt att öka avverkningsnivån förrän om 15-20 år. Sveaskog har ett ansvar att sköta skogarna på ett långsiktigt hållbart sätt. Det innebär att vi måste anpassa virkesuttaget till den mängd avverkningsmogen skog som finns tillgänglig i våra skogar.” 

“Det främsta skälet till att andelen avverkningsmogen skog i norra Sverige är liten är att den tidigare ägaren AssiDomän hade en alltför hög avverkningsnivå.” 

Från 2007 till 2022 har det gått 15 år en tidsrymd som är väldigt liten då det gäller skogens tillväxt det innebär att en väldigt liten mängd skog har hunnit bli avverkningsmogen under det tidsspannet.  

2008 visade Sveaskogs årsredovisning att uttaget av råvara hade minskat med mer en miljon kubikmeter i hela landet om man jämför med 2004. Samma år togs ett nytt beslut och avverkningsnivåerna började öka igen. 2013 godkände styrelsen en ny avverkningsplan vilket man kan läsa i årsredovisningen  på sidan 16 under rubriken Hållbara avverkningsnivåer.  

Sveaskog ökade avverkningsivåerna efter 2008

När den nya avverkningsplanen antas 2013 är Per-Olof Wedin VD, Göran Persson ordförande, och Herman Sundqvist (nu Skogsstyrelsen) skogschef på Sveaskog. 

Mellan 2013 och 2021 avverkar Sveaskog i snitt drygt 6,3 miljoner kubikmeter per år. Det är cirka 1,2 miljoner kubikmeter mer per år än 2008 då avverkningsnivåerna var som lägst. Men bruttouttaget av skogsråvara ger en delvis felvisande bild, eftersom Sveaskog under de här åren har minskade sitt skogsinnehav med flera hundratusen hektar. 2021 hade Sveaskogs brukade areal av produktiv skog minskat med 460 000 hektar jämfört med 2004. I huvudsak på grund av att bolaget sålt skogsmark. Trycket på den kvarvarande skogen har ökat allt eftersom Sveaskogs totala markinnehav har minskat.  

Det blir mer rättvisande om man fördelar det årliga uttaget på den brukade arealen istället. Om man gör en sådan jämförelse visar det att uttaget av skogsråvara för perioden 2014 och framåt är ungefär lika högt jämfört med 2005, då stormen Gudrun drabbade Sveaskogs markinnehav hårt. Om man jämför man med lägsta året 2008 ligger nivån per hektar nästan 35 % högre från och med 2014 och framåt.  

Samtidigt bevisar inte nationella siffror att även den regionala avverkningsnivån i norr har ökat. -Men Sveaskog lämnar inte ut någon regional statistik. Men att det verkligen är så kan man anta då över 60 procent av Sveaskogs markinnehav finns i de två nordligaste länen och nästan 50 procent av tillväxten i skogen sker i Norr- och Västerbotten. Skogsstyrelsens statistik visar på samma utveckling och man kunde också avläsa en minskning av den totala avverkningsvolymen under de år Sveaskog drog ned på avverkningstakten i norra delen av landet.  

Årsredovisningar för bolagets från starten till 2005 saknas på bolagets webbplats liksom hållbarhetsredovisningar till och med 2007. 

I bolagets nya policy för hållbart skogsbruk från 2021, saknas helt några specifika skrivningar om rennäring eller samer trots att huvuddelen av bolagets markinnehav ligger inom renskötselområdet.  

De här historiska höga uttagen av skogsråvara är grunden för dagens problem för Sveaskog där de tvingas sänka avverkningsnivåerna i Norrbotten. 

Renskötarna kommenterar

Vi bad några renskötare ge sin syn på varför Sveaskog nu är tvungna att dra ned på avverkningsnivåerna och om det verkligen är så som nuvarande VD:n Erik Brandsma påstod i debatten på P4 23 januari (inslaget finns 51 minuter in programmet) att Sveaskog inte har några problem med att de inte har tillräckligt med avverkningsmogen skog för att fortsätta som tidigare utan att hela grunden till de sänkta avverkningsnivåerna handlar om att de inte fått önskade resultat i samplaneringen med rennäringen.  

Renar vid skiljning. Foto: Marie Karlsson.

Patrik Lundgren som är renskötare i Östra Kikkejaure sameby, med åretruntmarker i Arvidsjaurs kommun. 

-Det har flera orsaker. Jag tänker lite så här. Det uttalande dom har gjort innebär att skuldbelägga sameby även om inte andemeningen var det, som han säger, så blir det så i alla fall. Från rennäringen, och alla samebyar jag har kontakt med, är det under lång tid påtalat att ett samråd är inte för att det bara ska avverkas. För att det ska vara bra samråd måste vi också kunna påverka nivåerna. Under många år har vi påtalat att det är för höga nivåer. Vi har haft möten med den här VDn Erik Brandsma och påtalat det och han har ju dragit en korrekt slutsats av dem. Men i stället för att skuldbelägga samebyarna borde han skuldbelägga tidigare ledning.  

Finns det då hur mycket som helst kvar att avverka som han sa i debatten på p4 och att problemet bra är att komma överens i samplaneringsprocesserna?  

-Absolut inte. Som verkligheten är, är att det finns det inte. Idag finns två brukare som har rätt till marken. Och det måste fungera för båda och det har vi påtalat. En så enkel sak som vårbete, hänglavsbete, finns det så små arealer kvar att det inte går att släppa en renhjord. Ingenstans där det finns stora sammanhängande områden även om det finns en holme här och där. Åtminstone för oss går det inte längre, säger Patrik.  

-De är stor skillnad för oss, en skogssameby, kontra en fjällby, för det är ju inte bara bete på vintern. Renarna ska ju ha en livsmiljö 365 dagar om året. Men nu drar han ju ned på avverkningarna så han måste ju ha förstått trotts allt. Fast sättet han gör det på, med att skuldbelägga samebyarna, är olyckligt, avslutar Patrik.  

Henrik Andersson är renskötare i Gällivare skogssameby som till huvuddelen har sina åretruntmarker i Gällivare kommun.  

-Sveaskog har brutalt och helt utan hänsyn våldtagit betesmarkerna våra sen industriskogsbruket påbörjades. Med nya ideér som dom har totalförstört markerna med, t.ex. plöjning, gödsling, contorta och så vidare och ingenting är ännu restaurerat, säger Henrik.  

Finns det då hur mycket som helst kvar att avverka som Erik Brandsma sa i debatten på P4 och att problemet bra är att komma överens i samplaneringsprocesserna?  

-Dom har ju mycket plantor men ingen eller väldigt lite gammal skog och de som är kvar är ju inne i renhagar och så vidare, förklarar han.