För några månaders sedan fick vi i länsförbundet ett samtal från rikskansliet i Stockholm med en förfrågan om vi ville få besök av vår nye generalsekreteraren Karin Lexén under hennes resa runtom i Sverige. Målet med hennes resa var att hon skulle lära känna föreningen och självklart ville vi i Norrbotten vara del av det! Eftersom det finns så mycket att berätta om och visa upp så har tidsplaneringen har varit så gott som inne på sekunder – men oj vad det har varit roligt!

Karin Lexén och Ulrika Hjertstrand anlände med nattåget innan gryningen tisdagen den 17 oktober. Tanken var att de skulle äta frukost i lugn och ro men när jag hämtade upp dem kl 08.30 och båd avar upptagna på varsitt håll, insåg jag snabbt att vi hade ett ännu viktigare uppdrag – att förmedla det ”Norrländska lugnet”. Vi måste visa varför vi väljer att bo här; att naturen är kärnan i våra liv och att det är det vi måste bevara. Den sista vildmarken.

Efter frukosten mötte vi upp med länets Hav och Vattengrupp där jag, Johanna, gick igenom vad som har hänt sedan gruppens start. Johanna Söderasp tog vid och berättade mer om Malmporten och det juridiska som pågår där. Lena Lagerstam presenterade Kärnkraftsfritt Bottenviken och båda lämnade våra besökare med enormt viktigt inblick i vilka frågor som rör länet. Vi avslutade med en diskussion om hur vi går vidare.

Vid lunchtid begav vi oss till Nordansmak som bjöd på fantastisk ekologisk och närodlad mat med efterföljande fika. Den intog vi tillsammans med förre länsordförande Lars Andersson, nuvarande ordförande Stig Sörlin och länsförbundets kassör Kristina Berglund. Vi hade många intressanta samtal om vilka behov vi har och hur dessa kan mötas från riks. En riktigt lyckad lunch med andra ord!

På eftermiddagen fick Karin och Ulrika träffa länsförbundet som presenterade pågående projekt och vilka frågor som berör länets alla kretsar samt hur vi kan jobba vidare med dem tillsammans med stöttning från rikskanliset. Det var många tankar som utbyttes och en bra inblick i vad vi står i här uppe i norr.

Dagen i Luleå avslutades med Luleås fantastiska natursnokare under ledning av Dieke Sörlin. Karin blev snabbt uppslukad i lekarna som pågick medans solen gick ner över Luleälv. Vi avslutade med att laga mat över öppen eld tillsammans med Fältbiologernas riksordförande Johan Andersson och styrelsemedlem Jennifer Wallace.

Sedan bar det iväg till Jokkmokk för att ladda om med en god natts sömn vid berget Jarrés fot, hemma hos familjen Lindholm. Jag måste dock erkänna att jag var lite orolig att det Norrländska lugnet inte skulle infinna sig med det fullspäckade schemat men jag litade blint på att morgondagens tur in i gammelskogen skulle göra sitt.

Onsdagen började tidigt med en guidad tur av skogshjälten Lars-Ture Lindholm. Efter 5 timmar vandring rakt upp på toppen av Gáddoajvve möttes dem av en fantastisk utsikt över den orörda sjumilaskogen. Utan mobilnätverk fanns här plats att andas och insupa den 9000-åriga naturen och dess historia. Skogen som Lars-Ture en gång upptäckte snitslad och som efter en lång kamp, tillsammans med Mats Karström, blev räddad. Väl hemma i stugan blev vi serverade en lyxig 3-rätters middag gjord på fisk från sjön, svamp från skogen och potatis från landet. Allt intaget under givande samtal om föreningens sakfrågor. Kvällen blev snabbt till tidig natt och jag och Ulrika drog oss tillbaka till Jokkmokks vandrarhem var ägare Cecilia hade bäddad inför en skönhetssömn som hette duga.

Torsdagens morgon bjöd Jokkmokks kretsordförande Ida Jansson på en frukostbuffé utan dess like och delar av kretsens styrelse fick berätta vilka frågor dem arbetar med. Med tanke på eftermiddagens stundande besök i Gállok och Jelka-Rimakåbbå, så var samtalsämnet ganska givet. Vi lämnade Ida och tackade för oss och fortsatte iväg med Tor L Tuorda som dagens guide. Väl uppe på Gállok fick vi en inblick i storleken av den planerade gruvbrytningen och Tor berättade mer i detalj vad som har skett hittills och vi diskuterade påverkan på naturen och Karin fick i en intervju i SVT Oddasát berätta mer hur föreningen ställer sig i frågan och hur viktig rennäringen är i frågan.

Vi fortsatte eftermiddagen med att lukta på VU kategoriserade signalarten doftticka, Haploporus odorus, och krama gamla tallar. En tur in på Attjé museeum och middag på Viddernas Hus innan avfärden mot södern var ett faktum. Jag tror att döma av bilden nedan att vi med säkerhet genomförde vårt uppdrag – att förmedla lugnet. Karin och Ulrika åkte hem till Stockholm fullladdade med energi att lyfta länets enormt viktiga frågor där skydd vs exploatering står som grund i de flesta fall. Vi ser fram emot framtida samarbete mellan såväl länsförbund som kretsar och rikskansli. Tillsammans gör vi skillnad!